KLOSTERMEDICIN

I Klostermedicinen står vår och hela naturens skapare i centrum. Den utgår ifrån att Gud har skapat dig helt unik och med en egen plats, ett eget uppdrag i skapelsen. Att du skall finna just din plats och komma till den du är kallad att vara, är målet för Klostermedicinen. 

ST HILDEGARD av BINGEN

Klostermedicinen har tagit sig sitt mest värdefulla uttryck genom medeltidshelgonet och kyrkoläraren St Hildegard av Bingen. Allt vad hon förmedlar kommer från visioner som hon mottog direkt från Gud. Hon praktiserade sedan detta under sin livstid och lägger grunden till en ny och särskild syn på helande och läkande, som visar på ett storartat sätt, hur allt skapat interagerar med varandra i ett mikro- och makrokosmos. Hildegards visioner, texter, musik och målningar utgör en värdefull inspirationskälla för oss på st Rafaelsgården.

KLOSTERMEDICINENS GRUNDPELARE

Klostermedicinen säger, att för att helande skall komma till stånd så måste fyra centrala områden beröras; det fysiska, det själsliga, det kosmiska och det gudomliga. Dessa kan beskrivas som klostermedicinens fyra grundpelare. Det betyder att den både praktiseras och verkar medicinskt i flera dimensioner. Det kraftfullaste helandet sker när alla fyra områden får verka samtidigt, även om det i olika delar av helandeprocessen är mer betoning på det ena eller det andra området. 

De flesta är mest bekanta med det  FYSISKA området och naturens läkande kraft i nutrition, örter, omslag och kurer och genom det få del av livskraften som strömmar genom allt och som både Hildegard och ännu ett helgon, kyrkolärare, Gregorius den store,  beskrev om som Viriditas.

Många är bekanta med vikten av att uppleva att man är på rätt plats, med rätt uppgifter, att uppleva sig som ett med sitt verk och i förlängningen med samhället, naturen och Gud. Det är det GUDOMLIGA området   Din väg för att finna din plats, och din uppgift är alltså helande i sig. Detta gör Klostermedicinen helt unik i sitt slag, för målet är inte att i sig bli frisk från krämpor, målet är att du skall finna din plats, och det hör intimt samman med ditt mående, i en rymlig helhet.

Det SJÄLSLIGA området handlar om våra  Dygder och Laster. Hildegard av Bingen beskriver dem i trettiofem motsatspar, där Lasterna skapar ohälsa och sjukdom, men är förändringsbara till att bli en Dygd och leder då till läkande och helande. Hildegard har bidragit med noggranna anvisningar för stöd till ett sådan förändring. 

Och en viktig grund för förändring, säger Hildegard,  är att i varje ögonblick av vårt liv har människan möjlighet till att göra, och måste därför bestämma sig för, det onda eller det goda. 

Det KOSMISKA området av klostermedicinen är det som vi står längst från idag och som är svårast att förstå. Detta innefattar de fyra elementen; jord, eld, luft och vatten samt mikro- och makrokosmos.

KOSMISKA SFÄRERNA OCH MÄNNISKAN 

Varje människa är unikt skapad med en specifik uppgift, men vi är för den skull inte separerade från varandra och från allt annat skapat. Tvärtom är vi integrerade i den stora helheten, som är beroende av alla sina skapade varelser för att fungera fullt ut.  Hildegard själv skriver i sin sista bok Liber Divinorum Operum (LDO år 1173); “Det går en väg från människohjärtat till världsalltets element” –  “och människan åstadkommer utåt det som hon bestämmer inom sig”

Helheten är Kristus själv, den stora kroppen, och alla människor delarna. Att bli hel som människa är att hitta  sin plats i den stora helheten, att bli ett med Gud utifrån sin unika plats i skapelsen. Vi tillsammans utgör avbilden av Kristus och Gud. Hildegards målning till vänster (LDO 1:2) visar hur människan och hela skapelsen både är förbunden och hur den står i ett ömsesidigt beroende. 

I Hildegards bild står människan själv, med hela sin varelse utsträckt i centrum av kosmos, som en mittpunkt. Alla våra förmågor, tankar, känslor, gärningar, matvanor, miljöval, allt skapar en resonans i naturen och hos oss själva och i våra medmänniskor. Det gör att vi, med dem vi är, i litet som stort kan påverka hela universum, och tvärtom.

Hildegard går ännu längre än så, hon säger att alla substanser som återfinns på jorden och i kosmos, finns också i människan. Människan har något av allt skapat i sig.

VIRIDITAS

St Hildegard av Bingen, helgon och kyrkolärare  och St Gregorius den store, Påve, helgon och kyrkolärare har båda benämnt klostermedicinens mest vitala och läkande kraft som Viriditas. De beskriver den som livskraften som genomströmmar allt och som utgår från Gud. Viriditas är föreningen av klostermedicinens fyra  pelare. Den är Guds gåva till oss. 

Genom skapelsen, med växter, stenar, jord, vatten, luft och ljus får vi del av vår Skapares läkande kraft, genom Viriditas. Den är med oss i naturunderstödd rehabilitering och Gröna rehab, i våra läkeväxter, i Hildegards medicinska ädelstenar, i läkande bad, i vindarna som blåser och solens ljus och värme. Den finns också i goda gärningar och i kärleksfulla handlingar.

Viriditas tar sig många uttryck i naturen och i oss människor.  Exempelvis säger Hildegard att de gröna i naturen är ett kraftfullt uttryck för Viriditas, men även det gula och röda på hösten. Det betyder att Viriditas har både liv i sig men också något av död och det ser vi det yttersta tecknet på i Eukaristin, som enligt både st Gregorius och st Hildegard är ett fullkomnat Viriditas på jorden. Alltså Kristi kropp och blod som är utgjutet till läkedom för oss människor, i och med hans död och uppståndelse.

VIRIDITAS och BIBELN

St Gregorius beskriver Viriditas  som den grönska Gud skapar i skapelseberättelsen i 1 Mos 1:11 ” Gud sade: Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden”.

Vi levde genom Guds omsorg och den Viriditas Han gav oss. Genom syndafallet avskiljdes vi från denna närhet och från Viriditas. 1 Mos 3.17 ” förbannad skall marken vara för din skull. Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever ”. Naturen kunde inte längre ge oss allt vi behövde, som den gjorde i Edens lustgård.

Från detta tillstånd av inre förtorkning så skänker oss Gud återigen Viriditas genom Kristus och hans försonande av våra synder på korset. Kristus gör återigen världen full av grönska och planterar kyrkan som den vingård som ger fröbärande frukt. Eukaristin i mässan är alltså det absolut yttersta uttrycket av denna livgivande gåva från Gud, enligt både st Hildegard och st Gregorius. 

DU ÄR EN BÖN

I Klostermedicinen finns en stor respekt och ovärderlig kunskap om naturen. Genom den lyser samtidigt en stor kärlek för det specifikt mänskliga och den mänskliga vardagen. Klostermedicinen säger;  att genomföra  sin vardag är inget man gör först, och därefter ber, utan att äta är en bön, att laga maten är en bön, att skörda är en bön och att sova är en bön. Att existera är en bön, för Gud har velat just dig, av en alldeles speciell anledning. 

Däremot ersätter inte vardagens bön den bön som man samlar sig för i stillhet med Gud i ex meditation och kontemplation eller deltagande i den heliga mässan. Allt har sin tid och sin plats i Guds skapelse, och det ena befruktar det andra. St Hildegard av Bingens medicin är en ljuvlig kombination av praktisk, jordnära vardag och djup andlig mystik. Hon visste att dessa två, förverkligade fullt ut, ligger alldeles nära varandra.

Din väg för att finna din plats, och din uppgift och när du funnit din plats, är en också en bön. Detta gör Klostermedicinen helt unik i sitt slag, för målet är inte att i sig bli frisk från krämpor, målet är att du skall finna din plats, och det hör intimt samman med ditt mående, i en rymlig helhet.